Digital utskrift på 160 grams papper.
Storlek: 19 x 27,7 cm.

September 1891

Hulda Marie!

Gissar du ej redan wid öfwerstående ord detta brefs innehåll, så önskar jag dock, att en wiss aning redan längesedan hade förunnat dig det! Ja, dyra Marie, jag har ändtligen repat mod, att skriftligen säga dig, hwad mitt hjerta, min blick kanske redan längesen förrådt, hwad den rädda munnen nekade mig att yttra, men hwad jag nu icke längre förmår dölja, –bekännelsen att jag uppriktigt, innerligt och öfwer allt älskar dig!

Har du hittills blott hållit mig för din wän? O, hur du misstagit dig! –Dock nej, du misstog dig icke, du tänkte ej derpå, att början, grunden till all kärlek är wänskap. Du wiste ej, att det war mig omöjligt, att från en mans renaste wänskap till en sådan flicka som du, dyra Marie, är öfwergången till den warmaste, innerligaste kärlek oskiljaktig.

Gå mottag då nu det heliga bedyrande, att hela mitt wäsende är fästadt wid ditt, att ingenting på jorden kan lösrycka mig från dig, att min kärlek till dig skall först upphöra med mitt hjertas sista slag.

Skall du vredgas öfwer min bekännelse? O, då skall du wisst blott göra det med godhet och mildhet; du skall ej neka mig bönen att hädanefter förblifwa det du ansåg mig för, din wän! Så står jag då nu wid gränsen af en framtid, som skall öppna för mig himlen eller döma mig till en sorglig tillwaro, Afgör, dyraste Marie, öfwer dens öde, som är och ewigt skall blifwa din wän.

William